Mallorca, den största ön i Balearerna, är känd för sitt turkosa vatten och sina sandstränder. Palma de Mallorcas tjurfäktningsarena Las Arenas är värd för den populära årliga tjurfäktningsfestivalen. Andra sevärdheter är Mallorcas huvudstad Palmas katedral, byggd i Almudi-slottet från 1200-talet och operahuset Teatro Principal från 1700-talet. Port Pollença har färgglada byggnader som kantar kullerstensgator som leder till en kyrka med sniderier från 1300-talet. Staden Alcúdia ligger på ena sidan av den spektakulära bukten Cala d’Or; stranden Can Pastilla ligger mittemot en 18-håls golfbana. Byndeià, på öns östra spets, är omgiven av vingårdar och olivlundar.
— Mallorcas historia
År 1229 utropades en republik på Mallorca efter att kung Jakob I av Aragonien dött arvlös. Den sista kungen i den självständiga mallorkinska monarkin var Jakob II, vars hustru Elisenda de Montcada spelade en viktig roll i dess förvaltning. Efter hennes död blev mallorkerna vasaller i Kastilien fram till 1344 då de införlivades med Aragonien som en del av Peter IV:s politik för att försvara Balearerna mot genuanska attacker. Under denna period spreds katolicismen på Mallorca: de flesta mallorcaner hade varit muslimer men konverterade i stor skala för att undvika massakreras. Viktiga kyrkor byggdes och den mallorkinska konsten blomstrade, vilket ledde till att en berömd mallorquinisk stil skapades (även känd som mallorkinsk romansk stil).
På 1400-talet ledde spänningarna mellan Kastilien och Aragonien till skärmytslingar där Genua allierade sig med Frankrike. År 1544 skickade Frankrikes kung Henrik II sina trupper för att attackera ön; de ockuperade den i 16 år. General Juan de Austria fördrev dem slutligen 1648 efter ett av de mest heroiska kapitlen i Spaniens historia: belägringen av Palma från den 8 augusti 1647 till den 20 juni 1652. Mallorquinerna förvisade sig till Perpignan, där deras ättlingar nu bildar ett särskilt samhälle: mallorquinerna